Lada?!

En arbetskamrat tyckte verkligen att jag skulle göra ett bildreportage om ladorna som renoveras på Röbäcksslätten. Jag är inte den största ladu-entusiasten i världen och var kanske inte alltför peppad på att göra detta. Hur spännande är en lada? varken byggnaden lada, eller ryska bilen Lada är speciellt spännande. Nåja, det blev så i alla fall och var faktiskt mer fascinerade än jag trodde. Hoppas du också tycker det...

Pär Frohm gräver runt ladan och berättar att de förmodligen är immuna mot sorkfeber vid det här laget. De har renoverat nio lador så långt och ofta är det gammalt hö där inne som bebos av gnagare av alla slag. Han berättar att ibland springer råttorna runt benen på dem.

Jag träffade på de båda männen som renoverar, Pär Frohm och Rolf Larsson. De har renoverat lador hela sommaren och kommer nog att få hålla på nästa sommar också. Det är många lador och vissa är som den på bilden, sneda och vinda åt alla håll, och allt trä är murket närmast marken.

Innan vi fortsätter så kommer här två senare tagna bilder på samma lada efter önskemål. Så ni som ville se slutresultatet, håll till godo:

Betydligt rakare och fräschare efter många timmars hårt jobb...

Här ser ni tydligt hur de rensat runt ladan och sedan endast bytt ut det som var nödvändigt. Allt kommer att målas i rött senare.

Rolf Larsson berättar att även en sned och vind lada som denna rätar de upp med hjälp av domkraft samt deras egen styrka och finurlighet.

Det är Västerbottens Länsmuseum som de jobbar åt. Deras uppgift är att renovera dessa lador och behålla så mycket som möjligt av originalbrädorna. De som äger ladorna betalar en mycket human kostnad för detta.

Byt där det behövs och absolut inget mer. Så original som möjligt.

Här har det stått ett träd som vajat i vinden och nött mot laduväggen.

Även här har det stått ett träd som vajat i vinden och nött mot laduväggen.

Den här delen har genom åren kommit att stå djupt i marken mot vägen och har därför hamnat i sämre skick.

Denna lada är inte renoverad ännu. Undrar vilket år takdelen blåste iväg?

Denna lada kryllade av fjärilar. Skygga som bara den, men här syns två i alla fall...

Nytt möter gammalt...

En skålsvans. Det vet jag bara för att det faktiskt står på den. De används för att harva. Tror jag. Jag vet alldeles för lite om jordbruk. Tur att det finns de som kan.

Även så tråkiga saker som rostiga armeringsjärn kan bli intressanta med kort skärpedjup.

Trots många, många år och mycket väder så var det spänst i denna rostiga fjäder...

Denna lada har nästan helt ny kostym...

Kunde inte låta bli att ta med denna bild... visst ser det härligt ut!

Kameran denna gång var en Leica M9 med Elmarit 28/2,8, Summilux 50/1,4 och en Summarit 90/2,5. All vinjettering är naturligtvis ditlagd i efterhand.