1. Stäng av rödaögon-reduceringen. Den skickar ut förblixtar för att pupillerna ska dra ihop sig, och minskar därmed risken för röda ögon. Stänger man av den funktionen så slipper man den extra tid förblixtarna kräver.
(Röda ögon går ju att ta bort relativt lätt i datorn).

2. Slå från LCD-displayen bak på kameran och använd istället den optiska sökaren (gäller ej kameror som saknar sökare eller har elektronisk EVF sökare). Det ökar också hastigheten på de flesta kameror. En annan fördel är också att man sparar på batterierna med displayen avstängd.

3. Vissa kameror har flera autofokuspunkter, där kameran väljer själv vilken den ska använda. Den gissar alltså var skärpan ska hamna och denna "gissning" tar någon bråkdels sekund extra. Ändrar man autofokuspunkten till den mittersta, så slipper kameran "tänka" och skyndar på det hela ytterligare. Risken för att autofokusen missar ditt objekt minskar också (så länge man själv riktar sökarens mittpunkt där man vill ha skärpa förstås).

4. Förfokusera. Vill man fotografera rörliga motiv som t.ex. lekande barn eller busiga hundvalpar, kan det med många kameror uppstå ett litet problem. Barnen/valparna hinner nämligen flytta på sig innan kameran hunnit fokusera och exponera, vilket resulterar i att det blir en bild utan vare sig barn eller valpar.
Bäst är vid sådana tillfällen att försöka räkna ut på vilket avstånd bilden kommer att tas. Gör så här:

• Sikta på något som befinner sig på ungefär samma avstånd.
• Tryck ner avtryckaren till hälften så att kameran startar autofokus och vänta till fokus är låst.
• Rikta sedan om kameran, med avtryckaren halvt nertryckt, till den plats du redan tänkt ut och vänta tills objekten befinner sig där (eller någon annanstans på samma avstånd från kameran).

Inte alltid så lätt, men med lite övning kan man bli riktigt duktig på att beräkna avstånd och använda sig av förfokusering (som ofta  proffsfotograferna gjorde före autofokusens tid, vid exempelvis sportfoto).

 

Många bäckar små....