Med kameran på fickan i Paris

Paris... ja, visst måste man dit någon gång i livet känns det som. Men Paris har aldrig riktigt lockat mig, men min hustru lovade min äldsta dotter att om hon fick mvg i franska så ska vi åka dit. Och det fick hon, så det var bara att åka. Jag har bara varit i Paris på blixtvisit i affärer en gång tidigare så jag hann aldrig uppleva staden den gången, men denna gång hann jag och blev positivt förvånad och kan tänka mig åka tillbaka någon gång.

Klicka på bilden, så får du se en större bild.

	Eiffeltornet var över förväntan. Intressant, vackert och med en grym utsikt över Paris. Välordnat med en liten matservering och toaletter på andra våningen. Tyvärr blev det väl kring tre timmar i kö totalt men det var det faktiskt värt.
	Paris är shoppingens Mecca. Alla är extremt välklädda och det är ingen tvekan om att här är det utseendet som gäller. Vackert och urringat om vartannat. Det är bara att hålla ögonen i styr och koncentrera sig på Paris mycket vackra arkitektur. Bränner det i plånboken får du inte missa varuhuset Lafayette som får NK och Stockmann att blekna. Har du också tonårsdöttrar så är butikskedjan Pimkie att rekommendera. Mycket bra utbud till faktiskt billiga priser.
	Under Eiffeltornet kunde man beskåda alla möjliga, och omöjliga, fotopositioner.
	På andra ställen fanns ovanliga filmpostioner. Hoppas toppboxen är ordentligt fastskruvad.
	På många sevärdheter och stationer patrullerade fransk militär utrustade med automatkarbiner. Mycket bra då de är där för att beskydda oss dumma turister från puckade terrorister. Merci säger jag till dem.
	Ett bra sätt att se Paris och även att besöka de självklara sevärdheterna är att åka med taklösa bussarna. Dels ser du bra och sedan kan du stanna och besöka en sevärdhet och sedan hoppa på en annan likadan buss och fortsätta din resa runt Paris.
	Grande Arche får du inte glömma bort. Ligger i La Defense i rak linje med triumfbågen, obelisken och Louvren. Hela område har en byggnadsstil som mest verkar tagen ur ett dataspel och bara det är värt ett besök men det är ändå Grande Arche som är huvudnumret. Åk upp i de helt fritt hängande hissarna och gå upp på taket så har de en grym utsikt, framförallt över Champ Ulysses. Räcker inte det så finns ett shoppingcenter med 230 butiker och 40 restauranger under området. På sidan av Grande Arche finns en minigloben med allt möjligt men framförallt en restaurang helt i min smak, en cool sushibar med namnet YO!. Sushi i skålar på rullband och vattenkranar inbyggda i borden, en med kolsyra och den andra utan. Bland det bästa på hela resan men så har man också blivit en sushiholic. Denna bild tog jag 2005 på en Canonträff. Det går inte att på en bild visa hur enorm Grande Arche verkligen är. Höjden är 110m i alla fall.
	Man har ju hört mycket om den franska drygheten och oförskämdheten samt att de vägrar prata annat än franska. Jag måste säga att jag blev positivt förvånad över att generellt blivit bra behandlad och de flesta försökte prata engelska. Jag kan däremot inte förstå varför att all information är på franska när de lär ha 26 miljoner turister varje år. Där rök pluspoängen. Bilden är tagen på Louvren, ett museum du inte får missa.
	Paris kryllar av människor, ofta av turister men till stor del också av tiggare. Det blev lite av en belastning då jag av princip tycker att om någon ber om några mynt också kan få några. Om situationen var omvänd skulle jag uppskattat det. Fort blev man medveten om att de kvinnor som alla körde samma stuk, frågade om man talade engelska helt klart utnyttjade utnyttjade oss blåögda turister. Efter ett tag förklarade jag på svenska att om du nu har flera guldtänder och har hela, rena och inte alls billiga kläder på dig så finns det de som behöver pengarna bättre. Så då fick de som verkade behöva pengarna även deras ranson. När liknande kvinnor frågade om jag pratar engelska för femtioelfte gången så övergick jag till att prata finska med dem. Till mina barns stora glädje då. Inte för att håna dem utan för att det hela blev så absurt att lite omväxling förnöjde. Bilden kommer från Louvren och ni som läst eller sett Da Vincikoden känner igen den.
	Myten att fransmän inte alltid använder deodorant kan bekräftas. Likaså att de flesta röker, för att citera min far, rökare är också människor, fast inte lika länge. Likaså att många har små hundliknande varelser som gärna bajsar på trottoarerna. Likaså att fransoser älskar ost. När du går förbi en ostaffär så kan det svartna för ögonen. Det är nivån över doft, över os, över stank, nästan i nivå med stridsgas. Mer positivt är då att Paris tunnelbanesystem är både väl fungerande och förvånansvärt rent. Annat som förvånade var att bilar verkligen stannar för rött ljus och ännu mer förvånande är att många stannar för röd gubbe. En myt avfärdad i alla fall. Denna bild föreställer en klassisk syn. Folk som bär omkring baguetter. Jag vet inte, men visst ser denna baguette lite suspekt ut.
	Missa inte konstnärskvarteren i Montmartre. En mysig del av Paris där du kan få ditt porträtt målat.
	När du ska flyga hem så ta reda på i förväg vilken terminal du ska till för information saknas och frågar du någon så får du olika svar där de oftast är felaktiga. Med stigande frustration och när vi väl kom rätt så fick en liten grodätare i tullen för sig att min nästan tomma frisyrgelé inte får flyga för att det står 150ml på den och det spelar ingen roll om den nästan är tom. Egentligen är reglerna lite konstiga. Du får inte ta med en pincett för du kan hota piloten att rycka ut hans näshår medan du lätt kan döda någon med nästan vilken penna som helst eller kan smuggla en keramisk kniv i fickan då den inte skulle utlösa metalldetektorn. Jag har vid ett tillfälle rest med en 32cm stekpanna som handbagage. Det går bra men inte en nästan tom frisyrgelé. Några minuter senare gör en steward honnör åt min son när vi går ombord på planet och säger välkommen på klingande svenska. Som bomull för själen. Äntligen snart hemma i de norrländska skogarna. Borta bra men hemma bäst.